Mangoral

Mangoral är ett diagnostiskt kontrastmedel i klinisk utveckling för att förstärka levervävnad vid magnetkameraundersökningar. Läkemedelskandidaten utvecklas för att underlätta visualiseringen av fokala leverlesioner, inklusive levermetastaser, hos patienter där användningen av gadoliniumbaserade kontrastmedel är medicinskt kontraindicerat eller inte kan administreras.

 

Levermetastaser är den vanligaste förekommande formen av elakartade fokala leverlesioner. Metastaser i levern uppkommer vid framskriden cancer och kan kopplas till avsevärt försämrade överlevnadschanser. Levern är den mest frekventa – och ofta den första – lokalisationen för metastaser. Omkring 70% av alla patienter med kolorektalcancer utvecklar levermetaser någon gång under sin livstid och en tredjedel av dessa kommer att ha levermetastaser enbart i levern. Tidig upptäckt och lokalisering av levermetastaser är avgörande för optimal patienthandläggning.

Mangoral är det första kontrastmedlet i världen som erhållit särläkemedelsstatus (eng: Orphan Drug Designation) av FDA för användning vid magnetkameraundersökningar där användningen av gadoliniumbaserade kontrastmedel är medicinskt kontraindicerat eller inte kan administreras.

Mangoral administreras oralt och består av mangan kombinerat med två preparat för att öka upptaget av mangan i tunntarmen, en förutsättning för ett högt upptag av mangan i levervävnaden som i sin tur ger optimala förutsättningar för hög bildkvalitet. Mangan är ett naturligt spårämne som efter det absorberats i magtarmkanalen effektivt tas upp av de normala levercellerna (de s.k. hepatocyterna). På grund av det höga innehållet av mangan i hepatocyterna och dess paramagnetiska egenskaper ger kontrastmedlet en kraftig förstärkning av levervävnaden vid magnetkameraundersökningar medan levermetastaser inte har förmågan att ta upp mangan. Därmed syns levermetastaser tydligt mot den förstärka levervävnaden på magnetkamerabilderna. Från levern utsöndras mangan via gallan. På grund av administrationsvägen, upptaget och utsöndringen av Mangoral når endast små mängder av mangan ut i den allmänna blodcirkulationen.

Watch a video about how Mangoral is efficiently taken up by the healthy liver cells and then excreted via the bile

De kontrastmedel som i dag används vid magnetkameraundersökningar är baserade på gadolinium som har kunnat kopplas till nefrogen systemisk fibros (NSF) hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion. Tillsynsmyndigheter har därför avrått från eller varnat för användning av dessa kontrastmedel för patienter med eGFR <30 ml/min/1,73 m2 liksom hos patienter med akuta njurskador. Sådana patienter skulle i stället kunna få Mangoral.

Mangoral har för närvarande studerats i sex slutförda kliniska studier på friska frivilliga försökspersoner (N=52, varav två fick placebo) och patienter med kända levermetastaser eller misstänkta leverförändringar (N=75). En klinisk fas I-studie på friska frivilliga (studie nr. CMC-P001), en klinisk fas II-studie på friska manliga och kvinnliga frivilliga (studie nr. CMC-P010) och fyra kliniska fas II-studier på patienter med levermetastaser eller misstänkta leverförändringar (studie nr. CMC-P002, CMC-P003, CMC-P004 och CMC-P005) har slutförts (se tabell nedan). Dessutom har Mangoral använts i ett program av humanitära skäl.

Effekten av Mangoral som kontrastmedel vid magnetkameraundersökning av lever, mage och tarm utvärderades genom både objektiva och subjektiva bedömningar i de olika kliniska studierna. Totalt sett visar resultaten från effektivitetsanalysen att värdena för diagnosernas kvalitet förbättrats efter användningen av Mangoral. Resultaten indikerade dock en större förbättring av kontrastverkan i levern än i gallvägarna och andra delar av mag-tarmkanalen. Bilder som tagits med magnetkamera efter att Mangoral administrerats visade en förbättring när det gäller visualiseringen av levern, signalintensitet i levern, avbildning av fokala leverlesioner, antal upptäckta metastaser, avbildning och visualisering av levermetastasernas storlek, avbildning av leverns blodkärl och den allmänna bildkvaliteten. En del av de effektivitetsvariabler som undersöktes påverkades av vilken dos som administrerats och en dos på 800 mg gav den bästa balansen mellan säkerhet och effektivitet. Resultaten visade också på att magnetkameraundersökningen bör genomföras 2 till 6 timmar efter att Mangoral administrerats.

Note: Study CMC-P005 was not published. With regards to the primary objective of the study, the results showed no difference in visualisation of the bile ducts between 2,5 hours and 4 hours after administration of Mangoral or between 800 mg and 1600 mg of Mangoral. The efficacy on liver visibility and focal liver lesions (which was a secondary objective) was better after Mangoral administration, and the safety results was also in line with what was shown in the other Phase II Mangoral studies performed, i.e. no safety concerns were identified and the product was regarded as safe and well tolerated.